Ciao

Nu har jag bara 14 timmar kvar i Sverige på en väldigt lång tid, och det känns väldigt skönt på ett sätt, men på ett annat sätt känns det verkligen konstigt.
Har försökt att hinna med att träffa alla, men det är ju i stort sett omöjligt, men jag är ändå rätt nöjd med hur jag har fått min tid att gå ihop, jag hade aldrig klarat det utan mamma.
Idag har jag iallafall varit och köpt presenter till familjen som de ska få när jag kommer dit och det kommer nog vara ett nervöst ögonblick. Jag mejlade F. idag och han skrev att det kommer gå så bra så och att hela familjen ser fram emot att träffa mig.

I keep my fingers crossed for luck

/J.