Hemlängtan!

Idag kom första osen av den fruktade hemlängtan som jag har sagt till mig själv att jag inte kommer uppleva. Men jag saknar mina vänner jättemycket och även familjen.
Det är väldigt svårt att inte veta saker hela tiden. Mamman berättar ingenting, fick reda på igår att de skulle åka till lantstället idag och när jag förberett mig på att vara barnvakt i helgen så visar det sig att hushållerskan ska vara hemma också. Jag vet ingenting, får väl stå ut med det här, det är nog nyttigt på sätt och vis tror jag. Försöker tänka på allt positivt jag har här nere, Li och K , skolan, barnen (älsklingar), staden. Tråkigt att man ska vantrivas så där man bor... aja, mitt motto är ju det löser sig och det är sant, det gör det.
Mamma, jag älskar dig! <3

Ciao! A presto!